Hemma med två små ynk. Lucy fick feber i söndags kväll och Ludvig blev sjuk igår. I morse när jag klädde honom hade han inga vattkoppor. Fem minuter innan avfärd till vårdcentralen med Lucy hade han tio. Jag fick panik-lösa det problemet med Nyponbackaborna (STORT tack!) som nyss haft denna prickiga sjukdom. Ikväll räknade vi 21 koppor. Lucy hade kvar(?) samma öroninflammation som 1 februari och doktorn trodde att penicillinet inte hade verkat förra gången. Nytt penicillin och förhoppningsvis bättre resultat.
Positiv förstärkning är ju bara underbart. Vi har länge försökt få Ludvig att somna själv med ett helt klart dåligt resultat. Det har slutat med att en av oss vuxna somnar samtidigt och vaknar igen i halvkoma kl 22 och dags för vanlig säng. I söndags kom jag på en idé om positiv förstärkning. Vi har kört det gällande att spela, eller snarare stänga av, med gott resultat. Jag diskuterade lite med Ludvig och kom fram till följande:
Vanlig nattrutin, kissa, tvätta sig, pyjamas, bok, nattsång och sedan somna själv. Om han klarar att somna själv får han en stjärna och när han fått tio stjärnor ska vi ha kalas (det fick han bestämma). Kalas med present, lekar och prinsesstårta. Det blir lite som för Katten Findus som har födelsedag tre gånger per år för det blir så långt emellan annars. Fyra kvällar i rad har det funkat klockrent. FÖrsta kvällen kom han ner och spexade, när jag påminde om dealen lommade han upp igen och somnade själv. Det första han säger om morgnarna är “nu ska jag ha en stjärna”, vilket ger ett klart bättre morgonhumör dessutom.
Ikväll kom guldlocksfilosofen fram igen:
-Varför har inte tjejer pungar?
-Hmm, vi har ju ingen snopp och pungen hör ihop med snoppen.
-Varför det? och nästa fråga i samma andetag. Varför var vi apor först mamma?
-Eh, ja… Varför sa du? Jag ska inte delge min bristande förklaring men den var inte så komplett.Hur förklarar man evolutionen för en fyraårig guldlocksfilosof?