Vi river altanen och Lucy får en egen hammare i trä. Hon bankar en stund men tappar snart intresset och säger bestämt och karaktäristiskt:

-Nää Jobba.

och så går hon.

Åkte med mor och far till Järvsö i Hälsingland för att se Winnerbäck, Laleh, Ane Brun, Dundertåget och Love Antell. Vi började med käk på stene Gård, buffé med hetsig servitris och nervösa dörrvakter i cowboyhatt. Lasse sa från scen att det var den vackraste plats de spelat på, jag är böjd att hålla med. Till och med den röda färgen på husen är vackrare i Hälsingland.

Love Antell inledde, vackert, personligt och lite naivt. Dundertåget kändes tagna från 70-talet och blandade punk och progg i en klassisk mix.  Ane Brun har en fantastisk Tracy Chapman-röst och blandade tolkningar av klassiker som true colours med egen musik. Stämningsfullt och självsäkert. Laleh är Laleh. Ett underbarn som känns så ung. Hon hade blivit så mager. Hoppas hon äter ordentligt…

Lasse var cool, verkade må bra och trivdes på scen. Anna Stadling och bandet kompade fantastiskt och scenshowen var ren och genomtänkt. Han spelade en del gammalt material blandat med det nyaste, nästan inget från Daugava. Om jag fick önska skulle jag plocka bort Kom änglar, Elegi, Hugger i sten till förmån för andra, äldre, låtar men de som inte är inlyssnade håller nog inte med. Publiken längst fram var lite “tör” och en mobiltelefonpratande ungdom fick onda ögat men förstod inte riktigt vinken. Jävla snorungar som inte kan stänga av mobilen på konsert. Stanna hemma!

Vi bodde i barnmorskestugan där Lill-babs är uppvuxen. Ska det vara Hälsingland så ska det. Mysigt var det och sov det gjorde jag. En hel natt. Den andra på den här sommaren. Härligt!

Vi river. Just nu altan och farstukvist. I september kommer proffsen och byter allt. Fasad, fönster och tak. Träfasad väntar.

Heldag i stugan med avslutande fisketur på sjön. När motorn stannar blir Ludvig orolig och undrar om vi kommer att komma tillbaka till land innan han fyllt fem.

Idag är jag besviken. Jag är inte en sån som avleder. Jag försöker aldrig eller extremt sällan leda mina medmänniskor på spår som inte leder till den tanke jag ville förmedla. En del tycker det är bra, för det blir ärligt. Andra tycker det är jobbigt för det blir ärligt. Jag tycker heller inte att man alltid kan gömma sig bakom att det man hävt ur sig var ärligt för då kan man försvara vad skit som helst. Men om man vill förändra en situation måste man ge sin syn på saken och försöka visa sin stig bland snåren. Man behöver inte hålla med, men kan heller inte räkna med att jag kommer ändra mina grundläggande värderingar för något jag inte tror på. Men när ärlighet först hyllas för att sedan klassas som värdelöst. Ja, då blir jag besviken.

För andra gången i år sitter jag och gråter hejdlöst till Sommar i P1. Kanske är det tur att man inte har obegränsad tid att tänka, då skulle jag nog gå under. Förhoppningsvis får jag någon gång tala i p1:s sommarprogram. I egenskap som vad, det vet jag inte, men det är en dröm. Andra drömmer om catwalks. Jag tror sommar i p1 berör mer. Det är som att lyssna på ord man kunde skrivit själv med tankar från andra hjärnor som man inte formulerat själv. Självklart berör historier om små barn allra mest, Jill talar om lilla Elsa som fått en hjärntumör och blir en odräglig liten prinsessa under cellgiftsbehandlingen. Då tänker jag på Elsa. Men också på min vän som drabbats av cancer och är mitt i kampen. Håll ut.

Clownen Daf Daff med barns självkänsla i fokus. Cirkusskola efter föreställningen. Ludvig samspråkade med Daff Daff och berättade allt om den hemgjorda isglassen som väntade hemma.

Är nyss hemkommen från en helt fantastisk liten hemmatriathlon med grannen och hennes grabbar. Vi cyklade först ett par kilometer i skogen , Bläs och springerViggen kunde vara lösa en hel del. Vi nådde grustaget och körde två intervaller, tömde gruset ur skorna, flåsade färdigt och cyklade vidare efter skogsvägarna. Nådde en tjärn med turkost vatten, och varmt, säkerligen 25-26 grader och vi simmade ut allihopa. En rodnande solnedgång, turkost vatten och ett sommarminne för alltid.

Morgonen bjöd på kulturtanteri med Johanna, vi besökte Norra stadsberget och såg Norrdans föreställning “Lyckliga i alla sina dagar”, fyra korta föreställningar på totalt 70 minuter med kärlekstema på grund av prinsessbröllop, det mest intressanta med det där bröllopet hittills tycker jag. “Ring of fire” fångade mig mest med starkt uttryck, humor och dagens starkaste dansare.

Hemma har vi satt upp ledstången i trappen, nu saknas bara taklister och det blir så fint. Nästan, precis, som jag en gång föreställde mig när vi började detta projekt för nästan två år sedan… och med loppisfyndet Eker kommer det bli komplett!

Semester är ju helt underbart, att jag dessutom får möjlighet att direkt efter ledigheten börja med den kanske  största arbetsutmaningen i mitt liv så här långt känns både spännande och lugnande. Lugnande på det sättet att jag gjort ett avslut av min tidigare tjänst och spännande för att jag inte alls vet vad jag gett mig in på. Anställningspapperen har heller inte dykt upp än men det är ju semestertider och jag tänker inte oroa mig för det. Inte idag i alla fall.

Vi har haft efterlängtat södertäljebesök i förra veckan, farmor, tokfarfar, faster snigelLena, farbror Magnus, busfaster Åsa och kusin Malte.  Ludvig tog på sig kattsvans-byxor kvällen före för att vara beredd att visa för farmor och farfar dagen därpå, vi fick dock ta av dem när han somnat eftersom det var över 25 grader varmt inne och ute.