Ledigt jullov, mängder av snö, kyla och köksrivning formade januari, vardagen slog till och åttonde januari reflekterade jag kring detta: ”Igår slog det mig att det har blivit vardag hos vår familj. Arbete, förskola, handling, tider hit, pengar dit, födelsedagspresenter här och tack-kort där. Jag tänkte ofta när jag var föräldraledig att ”jag undrar hur det känns när det blir riktig vardag med två barn”, det är alltså så här. Lite slitigt, lite dåligt tålamod, många beslut, en del sura miner, många skratt, för lite tid, för lite planering, för mycket planering, uppskattad ledighet, trötta måndagar.”
I februari gjorde vi årets första resa och träffade efterlängtade släktingar och vänner. Besök i Strängnäs och Starwarskrig med Malte och överraskning med kusin nummer två i faster Åsas mage. Lotta och Uffe, våra fina vänner i Bro kämpade med husbygge och vi träffade dem i Hagaparken där Lucy konstaterade att drottningar äter (gratis) tårta,fjärilshuset bjöd på årets första värme och Lucys hår gick från rakt till krokskruvar bland de tropiska djuren. I mars kom tsunamin i Japan, Fukushima brann och radioaktiviteten hotade och hotar fortfarande: ”Fukushima brinner, inte en reaktor, inte två… hela kärnkraftverket är utom kontroll. Jag vill bara spy. Jag vill inte ha kärnkraft. Jag vill inte att vi tar dör på vår egen art. Jag vill inte vara en del av det.”
Förutom Fukushima-katastrofen var mars en god kulturmånad med Black Swan på bio, Säkert! i Stadshuset, Svansjön med Norrdans och Mr Tourette och jag i bokform, den fick en 4:a (att rekommendera) i bokcirkeln Nomads marsträff. Barnen åkte traditionsenligt skidlopp i Skönvik med bästa SöråkersSara och lillebror Samuel, Lucy hamnade i Sundsvalls tidning och gjorde sitt första uttalande ”Jag gillar att fika”. På startlinjen ville hon ha sommar men kämpade sig igenom loppet och fick fin medalj. Ludvig åkte på sedvanligt Gunde-vis med röda kinder och full fart.
Apropå skidor åkte Åsagrannen, Bläs och jag världens underbaraste skidtur runt Killingskäret på havsisen, genom skogar och över berg.
Våren kom i april med blåsippsbacken, däckbyten och kamp på sjukhus i Stockholm för fina kulturvännen A. Nu, när året blivit nytt är hon inte frisk och jag hoppas innerligt att 2012 blir året när hon blir frisk. Köket blev färdigt och den viktigaste händelsen under påsken blev att den cericerosa cykeln manövrerades, utan stödhjul, av en mycket stolt femåring.
Maj var början på det som kom att bli den sorgligaste händelsen för oss personligen under 2011, Bläs rymde frekvent från grannens hundgård och vi byggde vår egen medan vi dag för dag jagade hundvakt. Vi renoverade vardagsrummet och fick upp en underbar tapet från Josef Frank. Vi fick tre lamm, men ett dog under första dygnet.
Den andra juni fick vi en treåring, hon som tidigare kanske skulle ha hetat Vilja, fick nu två extranamn före: Stark och Egen… Vi firade i trädgården med tårta, lek och paket. Barnen var också på Cirkus Maximums med mormor och fick rida på karameller (kameler). Vi började åka till Drakstadens skatepark för att testa skateboarden, Lucy fick beröm för sina fina teckningar på BVC och midsommar firades traditionsenligt i stugan med sjuk liten Lus som somnade i vagnen under dansen runt stången.
Julisemester och bad. Vi reste söderut till Gnesta och Strängnäs för mys och dop. En Astrid Lindgrenfrälst dotter smekte författarens staty på kinden och stod länge, länge och tittade på damen med den uppslagna boken som satt utanför Junibacken. Lucy rös när råttan Tjoffsan kom väl nära i sagotåget och jag är tacksam över att ha haft Astrid levande i vår tid och getts möjligheten att höra henne läsa sagor på tv.
Väl hemma igen fick vi besök av släkt från söder. Vi åt på Skatans nya restaurang och I slutet av månaden åkte vi norrut, långt norrut, till min mormors födelsestad Öjebyn i Piteå. I norr var de t varmt, riktigt varmt och vi badade i havet och deltog i släktträff. Det var verkligen en underlig känsla av samhörighet med människor man knappt träffat på tjugo år. Förutom Sigrid då, hon är vårt band dit, eftersom hon kommer till oss varje midsommar och uppdaterar oss om Piteläget. Hav, lek, samtal, bad och fotboll så kan man nog sammanfatta resan och så måste jag nämna stugorna som var så små att luften tog slut men det gick ju det med. I skrivande stund mår min mormor, gammelmormor Lisa inte så bra och jag är så glad att hon fick visa och berätta om sin födelseplats medan hon var riktigt pigg.
Sommaren var över, efter mycket bad, ledighet och födelsedagar. Vardagen kom, jag trodde att Bläs hade accepterat hundgården, men jag hade fel. Trots att vi försökte arrangera för att dagarna i hundgården skulle bli korta fick hon panik. Hon bet sönder tänderna i gallret och gnagde sig ut genom trä. Hon led. Jag gjorde bedömningen att hundvakt och hunddagis var en ohållbar lösning eftersom hon alltid låg och väntade på oss, eller på mig, mattes bästa pricknos. Den sista augusti fick hon somna in och Ludvig kallade det den dåligaste dagen i världen och jag håller med. Hon fattas mig varje dag, varje promenad och hela tiden.
I samma tid fyllde Ludvig sex år, började förskoleklassen på skolan här intill, med ryggsäck, daglig frukt och vetskapen om att vara minst på skolgården var det pirrigt och ibland lite motvilligt att gå dit men morfars tidiga hämtningar och stöd från skolkompisar och familj så har det gått jättebra.
Vi åt utelunch varje helg under den underbara hösten, på Nylandsberget, på stranden i Juniskär och i skogen. Pannkakor, smörgåsar och varm choklad. Det var helt perfekt förutom en mycket saknad pricknos.
Hösten har invigt mig i kundalini-yogans förtrollade värld. Underbart och styrka från sin egen kropp. Skrivarkurs i litteraturvetenskapens genre och vardag igen med glömda frukter, matlådor och för lite planering och för många räkningar. Kulturtantsweekend med fina A på söder förgyllde och förkovrade. Ludvig lärde sig simma och tog sitt första simmärke, Silverfisken, och var mäkta stolt men inte stoltare än släkten! Lucy var på sin försa utflykt med dagis: ”I den rosa fjällräven kånken packades smörgås, banan, festis och russin för Lucys första, stora, utflykt med dagis. Pirrig och uppspelt och på rutan ska det numera ritas hjärta, kråka och häst. Sedan lipar hon åt oss och vinkar.”
December med stormen Dagmar, halka, lucia, julafton och skolupproret med samma namn som stormen. Jullovet ägnades åt jobb och möten kring nedskärningar i Ludvigs och vår byskola. Året avslutades med en dunderöverraskning. Efter 30 år gifte sig mina föräldrar i Hedbergska huset! Fantastisk middag och ett mycket vackert brudpar.
Det var 2011. Nu är det 2012, får se vad det har att erbjuda.
.
