R kom hem igår, då blev jag sjuk, precis som sist han kom hem. Jag tror han fick en smärre chock av all snö. Eller all snö som måste skottas bort. Han klättrade upp på taket redan imorse och nu rasar nog inte altantaket in. ca 120 cm låg det på taket. Det verkar stämma för fårstängslet (som är 120 cm) syns inte längre.

Maria kom hit och vi tränade lite, jag kände mig lite inspirerad, Myran gick jättefint, det är så härlig intensitet i henne. Finns aldrig en tvekan att vara till lags. Vi funderade på ett slags schema till att öva fjärren. Återkommer om det. Blaise hittade rutan, var lite yvig i fria följet men helt ok efter lite uppvärmning. Inkallningen med stå var riktigt bra för att vara vi.  Det var kul trots att jag kände mig lite som i dvala av feber och hosta. Maria hjälpte mig också att spruta fåret och med hennes hjälp gick det jättebra, dessutom tog penicillinet slut så nu blir det inget mer=lättnad. Hon verkar ju vid gott mod och ska få vara kvar i boxen ett tag till innan hon får gå ut till de andra. Glädjande verkar i alla fall två av tackorna dräktiga, de har i alla fall blivit rejält tjocka. Baggen ser mindre och mindre ut bredvid dem.

Ikväll får det bli en tv-kväll, ska bara försöka få alla barn i säng först.

Sitter med en påslagen motorsåg i halsen. Har spytt tre gånger för att jag hostar så mycket. Det började igår när Johanna och jag var på Stadshuset och kikade på Laleh, denna 27-åriga,egensinniga musikgeni med en stolthet för sin egen produktion som inte gick att ta miste på. När hon vinkande smög upp på scenen i ett slags rödvitt linne trodde jag att det var någon som gått fel. Det tog ett tag innan jag förstod att det var hon. På scenen fanns bara hon, den ödmjuka vackert leende Laleh, ett antal kandelabrar och instrument. Gitarrer, piano och något oidentifierbart instrument som hon själv inte visste namnet på. Det blev väldigt personligt. Hon varvade sin mjuka röst i ett stort spektrum av toner med ett samtal till var och en av oss i publiken. Hon berättade en anekdot om en ABBA-skiva som hon fått av sin mamma och gjorde en mycket vacker strof av Dancing Queen. Vi fick höra Simon says (så klart), Blåval, Storebror och förutom att jag hostade och fick gå ut mitt i konserten för att beställa en kopp varmvatten i baren så var det en underbar upplevelse.

Jag imponerades också av Johanna som kommit ihåg såväl öronproppar som garderobskontanter och får nog förlika mig med att aldrig bli lika strukturerad som Fru Dolk (tack för lånet av båda).

Gårdagens spruta blev ett fiasko. Fåret är nu alldeles för pigg och började med att försöka ta sats och gå genom mig, ut till de andra fåren. När jag sedan äntligen hittade muskeln att sticka sprutan i kastade hon sig in i väggen så nålen for ut och blod kom. Bara att börja om. Andra gången gick något bättre men när jag sprutat i halva dosen penicillin kastade hon sig igen så själva sprutan for ut men nålen satt kvar. Jag kunde ge det mesta men inte allt. Imorgon (läs idag) ska jag sätta fast henne så att jag kan trycka henne mot väggen så kanske det går lättare.

Ikväll kommer R hem efter TVÅ hela veckor i Södertälje. Ludvig föreslog att vi skulle äta tårta och sedan kunde vi (jag och R) kramas så det blev fler bebisar. Hmm. Jag frågade honom om han ville ha fler bebisar i huset och svaret var överraskande att ja, Lucy måste ju också få bli storasyster.

Ikväll blir det Laleh på Stadshuset, Johanna har fixat biljetter (bockar och bugar) och helgen bjuder på studier, hemmamys och lite Maria- och Myranträning.

Idag har Majvor och Ove varit här och hjälpt till med barnen medan jag sprutade fåret. Lite bilder från senaste dagarna.

49:an mår bättre! Jag känner mig både lättad och glad. Jag har fortfarande lite ågren varje dag som sprutan ska ges men idag kändes det lite lättare. Idag var hon inte alls stel i halsen eller huvudet, hon åt och hon kunde vända även åt höger. Det sistnämnda har hon inte gjort sedan hon blev sjuk. Nu är det “bara” 4 sprutor kvar. Hon får gå kvar i boxen tills någon dag efter kuren eftersom avföringen kan innehålla bakterier, sen får den boxen tömmas och saneras innan någon annan kan vara där.

Barnen har båda öroninflammation och Bläsens aktivering är på ett minimum. Igår började jag dock lite luktdiskrimineringsträning med lite kantarellavskräde som jag hade sparat i frysen. Det gick sådär men ganska lätt övning att göra framför tv:n på kvällen. Hon är dock rätt så nöjd trots liten aktivering, vilket i sin tur troligtvis beror på att hon inte mår så bra. Igår låg hon och sov på ett fårskinn och såg ut att njuta i fulla drag.

Ludvig sitter med legot, djupt försjunken i sin lek. Jag hör en del av dialogen legogubbarna emellan:

-Jedi till undsättning!

-Jag kommer Laika!

(Laika, rymdhunden, som Ludvig är mycket fascinerad av)

Hemma. En vecka till. Lucys feber tog om i helgen och idag blev det doktorn. Mellanöresinflammation var diagnosen och penicillin tre gånger om dagen i fem dagar receptet på tillfrisknande. Nu har lilla fröken duktig tagit medicinen med ett “mmm” en gång så nu är det bara 14 gånger till + 6 gånger till 49:an. Dagens spruta gick bra, igår var det svårare, hon började studsa runt när jag satt i nålen, liiite svårt att hålla koll då, men det gick. Pigg är hon dock inte, men inte sämre i alla fall. Tiden får utvisa och jag måste säga att jag tycker att det var väldigt onödigt med -25 grader och kanske mer i natt. Inte skönt att frysa om man är ett sjukt får (inte annars heller). Tur att vi har tillgång till Nyponbackas fina stall med flera hästboxar och tilltittningsservice.

Hon mådde inte bättre idag, irrade runt med huvudet fast åt vänster. Synbart desorienterad. Jag lyckades hitta halsmuskeln och gav min livs första injektion. Det var jäkligt nervigt att sticka in en jättekanyl i någon annan. Jag använde mig av mitt mantra “om du inte klarar av det här ska du inte ha får” (lägg till det du vill, ha det här jobbet, läsa den här kursen, köra den här bilen, rida den här hästen) och fattade mod. Hon fick ingen chock så antagligen blev det rätt. Puh. Nu är det bara åtta gången kvar om hon överlever helgen. Är hon inte bättre på måndag är det inte mycket att göra. Då blir det avlivning. Men jag hoppas. Hoppas.

Note to self:

38,7

åt lite kraft

lite grönt snor

Kanske måste ge henne vatten direkt i munnen?

Uppdatering 02.02

Hon mådde bättre! Hade vänt huvudet åt andra hållet och såg piggare ut i blicken. Hoppas Hoppas

Idag mötte jag grannarna i hagen i full färd att försöka ta in 49:an.. Hon betedde sig konstigt, tryckte huvudet mot staketet och gick runt i hagen, till synes desorienterad. Vi fick in henne i “varm”stallet och hon darrade. Jag tog sopen och sopade av henne snön och ruggade henne med hö. Ögonen var uppspärrade och när jag tittade var slemhinnorna väldigt grå. Huvudet var vänt åt vänster som om hon hade nackspärr. Hon åt litegrann när jag gav henne kraftfoder och blev lite piggare. Jag kontaktade distriktsveterinärerna som ville ha temp och status igen om en timme. Hon var feberfri (38,6) men mådde fortfarande dåligt efter timmen så vi bestämde oss för att ta dit veterinären.

Väl på plats har vi behandlat mot listeria, med dubbel dos antibiotika och jag, som aldrig gett en spruta, ska ge intramuskulärt penicillin i tio dagar. Nålen är enorm och stället man får spruta på är litet. Men ska man ha får får man väl lära sig. Jag har klippt henne i ullen så jag vet var jag ska spruta på ett ungefär. Sedan får man känna, känslan av muskeln var elastisk i förhållande till struphuvud och skuldra. Det finns ju en back-up också, man drar sprutans vakuum bakåt och kollar så att inget blod eller vätska följer med. DÅ är man på fel ställe.

Troligtvis har hon blivit sjuk under natten och börjat irra och sedan blivit nedkyld av den starka kylan under natten. Vid tidig behandling är tydligen oddsen att penicillinet ska kunna ta bort bakteriebulorna i hjärnan 50%. Vi håller tummarna för lilla 49:an.